MIG och MAG är två olika metoder inom samma svetsprocess – båda använder trådelektrod och skyddsgas, men skillnaden sitter i typen av gas. MIG-svetsning (Metal Inert Gas) använder en inert gas, oftast argon, medan MAG-svetsning (Metal Active Gas) använder en aktiv gasblandning, ofta baserad på koldioxid. Tekniken, utrustningen och användningsområdet är i övrigt snarlika – och i många fall kan samma svetspistol användas för båda metoderna. I artikeln nedan kommer vi utforska mer om den skillnad som råder kring MIG/MAG-svets, men även ta en bredare koll på svetsning överlag. Frågan är, visste du allt detta tidigare? Fortsätt läs så får du se!
Den intressanta historien bakom svetsning!
Svetsning som sammanfogningsmetod har en lång och fascinerande historia som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. Redan under bronsåldern använde vi människor enkla tekniker för att förena metaller genom smide, där metallerna hettades upp och bankades samman. Denna form av ”solid state welding” dominerade fram till industrialismens genombrott.
Det var först under 1800-talets andra hälft som elektrisk svetsning började ta form, tack vare upptäckten av ljusbågen. Sir Humphry Davy experimenterade med elektriska bågar redan 1800, men det dröjde till 1880-talet innan Nikolai Benardos och Stanisław Olszewski utvecklade en praktiskt användbar form av bågsvetsning.
Under 1900-talet exploderade utvecklingen. Gas- och trycksvetsning blev standard i början av seklet, och under båda världskrigen förfinades metoderna kraftigt i takt med att krigsmakten krävde effektivare produktionsteknik. TIG och MIG introducerades på 1940-talet i USA, framför allt för flygindustrin, och MAG-svetsning växte fram i Europa under efterkrigstiden som ett kostnadseffektivt alternativ till MIG.
Såhär pass mycket har tekniken utvecklats
Modern svetsning är långt ifrån de gnistor och svetshandskar som många förknippar med hantverket. Idag är svetsning ett högteknologiskt område som omfattar automatisering, robotik, avancerad materialkunskap och datorstödd processkontroll.
Digitala svetsmaskiner med synergifunktioner gör det möjligt för även nybörjare att få goda resultat, medan industrirobotar med adaptiv reglering klarar av att svetsa med hög precision i t.ex. fordons- och skeppsindustrin. Tillämpningar inom additiv tillverkning, som svetsbaserad 3D-printing med metall, visar på svetsningens framtidspotential.
Även skyddsutrustningen har utvecklats, med självnedbländande svetsvisir, bättre ventilation och filtrering, samt ergonomiska lösningar för långvarigt arbete.
Olika svetsmetoder och användningsområden
Det finns flera olika typer av svetsmetoder, och varje teknik har faktiskt unika egenskaper, fördelar och tillämpningsområden. Låt oss ta en koll här under:
MMA (Manuell Metallbågsvetsning eller pinnsvetsning)
Används inom bygg- och reparationssvetsning, särskilt utomhus och på grova konstruktioner. Tålig, men kräver god handlag.
TIG (Tungsten Inert Gas)
Ger mycket hög kvalitet på svetsfogen och används i precisionskrävande applikationer, som rostfritt, aluminium och tunnplåt. Tidskrävande och kräver hög skicklighet! Inget man lär sig över en natt med andra ord!
MIG (Metal Inert Gas)
Används för svetsning av rostfria metaller och aluminium. Ger fina svetsar, med låg risk för oxidation tack vare inert skyddsgas.
MAG (Metal Active Gas)
Den vanligaste metoden inom industriell produktion. Används främst för kolstål. Aktiv skyddsgas förbättrar smälteffektiviteten.
Gas- eller gassvetsning (oxy-acetylen)
Används idag mest i rörarbete och för tunnare plåt, samt vid skärning. Inte lika vanligt i modern industri.
Plasma-, lasersvetsning och friktionssvetsning
Avancerade metoder som används inom specialindustri, t.ex. fordons-, flyg- och medicinteknik. Mycket höga krav på utrustning och operatörskompetens.
Så, vad är det för skillnad mellan MIG/MAG-svets?
Den skillnad som råder mellan MIG/MAG-svets ligger som sagt i typen av skyddsgas som används, dvs. för att skydda smältbadet från oxidering.
MIG (Metal Inert Gas)
Använder inerta gaser, såsom argon eller helium. Dessa reagerar inte med smältan och lämpar sig därför väl för svetsning av metaller som är känsliga för oxidation, såsom aluminium, koppar och rostfritt stål.
MAG (Metal Active Gas)
Istället för inerta gaser så används här aktiva gasblandningar, oftast baserade på koldioxid (CO₂) eller en mix av argon och CO₂/O₂. Dessa gaser påverkar svetsprocessen genom att förbättra smälta och inbränning i vanligare konstruktionsstål.
Fastän denna skillnad är grundprincipen densamma: en trådelektrod matas kontinuerligt fram medan ljusbågen smälter både tråden och arbetsstycket. Det är alltså gasen som avgör om det är MIG/MAG – utrustningen är ofta densamma, vilket vi tar en titt på nedan.
Kuriosa: Detta menas med skyddsgas!
Skyddsgas inom svetsning är alltså en gas som tillförs svetsområdet för att skydda smältan från kontakt med syre, kväve och andra reaktiva ämnen i luften. Utan skyddsgas skulle svetsfogen oxidera eller pora sig, vilket leder till sprödhet, svagare svetsar och sämre hållbarhet. Beroende på metod och material används antingen inerta gaser som argon (MIG) eller aktiva gaser som koldioxid eller argonblandningar (MAG), och valet av gas påverkar både smältdjup, svetshastighet och svetssömmens utseende.
Kan samma utrustning användas till bägge metoder?
Ja, som sagt är det mer vanligt än ovanligt att använda samma svetspistol, trådmatning och strömkälla till både MIG/MAG-svets. Skillnaden ligger huvudsakligen i inställningar och gasflaska. Det är dock viktigt att tänka på att olika metaller kräver olika trådmaterial, gasblandningar och parametrar.
Exempelvis kräver aluminium oftast en annan trådmatningsteknik (push-pull) och särskild liner i slangpaketet, medan svetsning av svartstål med MAG oftast klarar sig med standardinställningar och vanlig svetstråd.
Vilken svetsmetod som är vanligast, enklast samt svårast – vi tar en koll!
Vanligast
MAG-svetsning är den mest utbredda metoden inom industri, bygg, fordonsproduktion och verkstäder. Den är snabb, produktiv och kostnadseffektiv.
Enklast att komma igång med
MIG/MAG är generellt sett enklare att lära sig än TIG eller pinnsvetsning. Tekniken är förlåtande, automatiserad trådmatning gör det enkelt att hålla ljusbågen stabil.
Lång inlärningskurva
TIG-svetsning kräver finmotorik, tålamod och stor förståelse för värme, material och rörelsemönster. Den används därför främst av erfarna svetsare i känsliga eller dekorativa tillämpningar.
Ingen MIG/MAG-svets, eller annan svetsning, utan skyddsutrustning!
Svetsning är ett arbete som medför exponering för kraftigt ultraviolett ljus, hög värme, gnistor, stänkande smält metall och olika gaser – alla faktorer som innebär tydliga risker för både akuta skador och långsiktig påverkan på hälsan. Av den anledningen är skyddsutrustning inte bara en rekommendation, utan ett absolut krav i alla professionella svetsmiljöer.
Det mest grundläggande skyddet utgörs av en svetshjälm med automatisk nedbländning, där bländningsnivån (DIN) anpassas efter den aktuella strömstyrkan och svetsmetoden. För händerna krävs rejäla läderhandskar med flamskydd, och hela kroppen ska vara täckt av flamsäkra kläder – helst tillverkade av svetsanpassade material eller läder, beroende på arbetsuppgifternas karaktär.
Eftersom svetsrök innehåller partiklar och kemiska föreningar som kan skada lungorna, är andningsskydd också nödvändigt. Det kan antingen vara i form av ett enklare filter eller ett komplett PAPR-system, där luften renas mekaniskt och matas in med övertryck. Fötterna ska skyddas med skor som både har stålhätta och är konstruerade för att tåla värme och stänkande smältmaterial.
Vidare kan hörselskydd behövas, särskilt vid arbete med plasmaskärning eller i bullriga miljöer där gnistsprut och maskiner förekommer parallellt. Om svetsningen sker i slutna utrymmen tillkommer särskilda krav: gasmätare används för att kontrollera syre- och gasnivåer, friskluftsmask kan bli nödvändig och i vissa fall krävs en säkerhetsvakt som övervakar arbetet utifrån. Samtliga dessa skyddsåtgärder är avgörande för att minska risken för olyckor och hälsoskador i ett av de mest krävande yrken som finns inom metallbearbetning och industriarbete.
Hur tas svetsrök bäst om hand – är svetsutsug lösningen?
Svetsrök innehåller en blandning av flertalet farliga ämnen – bland annat ultrafina partiklar, ozon, kväveoxider och i vissa fall tungmetaller som krom och mangan. Att inandas denna typ av föroreningar kan medföra allvarliga hälsorisker såsom lungsjukdomar, nervpåverkan och på sikt en ökad risk för cancer. Därför är det avgörande att röken tas om hand på ett effektivt sätt redan vid källan.
Den mest effektiva metoden är lokal svetsröksutsugning, så kallade svetsutsug, där ett rörligt utsugsmunstycke placeras så nära ljusbågen som möjligt. Detta system fångar upp röken innan den sprids i arbetsmiljön, vilket är perfekt för alltifrån bilverkstäder till mekanisk verkstad och industri. I mer avancerade sammanhang används filtrerande utsug med HEPA-filter eller aktivt kol, beroende på vilka ämnen som förekommer i röken. I vissa fall är utsugssystemet integrerat i svetspistolen, så kallad fume extraction, vilket ger ett mycket riktat skydd.
När lokal utsugning inte är tillräcklig, exempelvis i trånga eller otillgängliga utrymmen, krävs kompletterande åtgärder som friskluftsmask med övertryck för att säkerställa att svetsaren inte exponeras för skadliga ämnen. Samtidigt är det viktigt att hela lokalen har god allmänventilation för att förhindra att restgaser ackumuleras i arbetszonen.
Det är arbetsgivarens ansvar att genomföra riskbedömning och säkerställa att de skyddsåtgärder som krävs verkligen finns på plats och fungerar som de ska. Svetsning utan korrekt hantering av röken är inte bara olämpligt ur hälsosynpunkt – det är dessutom ett brott mot gällande arbetsmiljölagstiftning.
Lagar och regler som gäller vid svetsning på jobbet
Här i Sverige regleras svetsarbete (och lödning med mera) av flera myndigheter, främst Arbetsmiljöverket såklart. Bland annat har vi:
Arbetsmiljöverket (AFS 2014:43)
Ställer krav på riskbedömning, ventilation, skyddsutrustning och utbildning.
AFS 2001:3 – Systematiskt arbetsmiljöarbete
Kräver att arbetsgivaren kartlägger och förebygger risker.
AFS 2006:4 – Användning av arbetsutrustning
Reglerar handhavande och underhåll av svetsutrustning.
SS-EN ISO 3834
Internationell kvalitetsstandard för svetsande företag.
Utöver dessa krävs oftast utbildning, exempelvis via svetslicens enligt ISO 9606-1. Vid arbete med tryckkärl, brokonstruktioner eller järnväg tillkommer särskilda regler och certifieringar.
Hur ser framtiden ut inom svetsteknik?
Svetstekniken befinner sig just nu i ett betydande teknikskifte, där flera parallella trender håller på att forma framtidens industriella arbetsmetoder. En tydlig utvecklingslinje är ökad automatisering och robotisering, särskilt inom fordons- och plåtindustrin, där robotsvetsning möjliggör både högre produktivitet och jämnare kvalitet i tillverkningsprocessen. I takt med att tekniken blir mer tillgänglig ser vi också framväxten av kollaborativa svetsrobotar, så kallade cobots, som kan arbeta sida vid sida med människor utan behov av komplicerad programmering. Det gör det möjligt att automatisera även små produktionsserier på ett kostnadseffektivt sätt.
Samtidigt får artificiell intelligens och maskininlärning en allt mer framträdande roll inom svetsteknik. AI används för att övervaka, analysera och justera svetsparametrar i realtid, vilket ger bättre kontroll, färre fel och mer konsekventa resultat. Den digitala utvecklingen går hand i hand med ett ökat fokus på miljövänliga svetsmetoder. Här prioriteras energieffektivitet, minskade utsläpp från skyddsgaser och användning av återvinningsbara tillsatsmaterial – vilket inte bara gynnar miljön, utan även bidrar till långsiktig kostnadsbesparing.
En annan spännande framtidsgren är den additiva tillverkningen, där svetsbaserade tekniker används för att bygga upp tredimensionella metallkonstruktioner lager för lager, snarare än att bearbeta material genom skärning eller formning. Denna metod är särskilt intressant för reparation, prototyptillverkning och geometrier som annars vore svåra eller omöjliga att tillverka.
Även om dessa teknologier successivt integreras i traditionella verkstäder kommer den manuella svetsningen att behålla sin relevans. Inom byggnation, reparation, speciallösningar och hantverksproduktion spelar skickliga svetsare fortfarande en avgörande roll – och det kommer de att fortsätta göra, även i en digitaliserad framtid.
Vi summerar: MIG/MAG-svets – lika men ändå med viss skillnad!
MIG/MAG-svets är nära besläktade metoder, där skillnaden sitter i vilken skyddsgas som används. MIG använder inerta gaser som argon, medan MAG använder aktiva gasblandningar som koldioxid. Oavsett detta kan samma utrustning ofta användas för båda metoderna – vilket gör dessa tekniker flexibla och populära i industrin.
Svetsning i stort är ett avancerat hantverk som kräver både kunskap, teknik och rätt skydd. Från bronsålderns smide till dagens automatiserade svetsrobotar har utvecklingen varit enorm – men grundprincipen är densamma: att sammanfoga metall genom värme.
Med tydliga regler, höga krav på säkerhet, och en framtid fylld av innovation är svetsning faktiskt ett av de mest dynamiska och kritiska områdena inom tillverkningsindustrin – från verkstadsgolvet till rymdindustrin.
Vill du veta mer om vilken metod som passar bäst för just din verksamhet – eller hur du skyddar dig mot svetsrök på bästa sätt? Kontakta gärna våra experter inom svetsteknik och arbetsmiljö!